Denna fina ringde jag hem från outleten på Freeport. Lite galen har man nog blivit trots allt. När jag såg den första gången i Köpenhamn så tänkte jag usch det var en gräslig historia och svindyr dessutom. Sen har jag sett den på allt fler i bloggar och blivit mer och mer förtjust till att sist vara i det stadiet att jag måste ha den. Hur sjukt är inte det? Nu står jag inför dilemmat vad man ska kombinera den med utan att se ut som en pajas. Kanske de korta jackorna är lättare att bära, men det är bara denna färgen som jag velat ha och kanske den röda ev.

Sen har jag sålt denna klänning på Tradera som min dotter haft, eller jag trodde att jag hade sålt den. I auktionen skrev jag att den hade kvalitetsbrister för jag ville vara ärlig, det finns säkert ev köpare som inte har en aning om klänningens historia. Jag har sett många andra auktioner på denna modell där det inte stått ett dugg om att sömmarna är dåliga etc. Trots det fick jag ett mejl om att sömmarna snart kommer att brista och dessutom hade jag lagat den. Påstod köparen alltså men jag inte sytt det minsta och den är använd ett par gånger så den är säkert i samma skick som när jag köpte den. Jag tar tillbaka den trots allt och så får jag lägga ut den på nytt med övertydlig beskrivning. Jag bryr mig inte så mycket om vad jag får för den, men jag tycker trots allt att den är för fin för att bara slängas.
Det kan mycket väl vara så att köparen ångrade sig eller att klänningen inte passade och då fanns det en anledning att få lämna tillbaka den, vad vet jag. Den är ju ganska jobbig att sälja. Ibland blir jag så trött på Tradera, vissa som köper där vill ha kläderna så billigt som möjligt men helst ska de vara som nya.
Fast inte alla förstås, många är supertrevliga, så det är väl bara att skaka av sig olustkänslan som kommer.