Jag tänkte idag på det här med att äta inför andra. Jag hade en chef tidigare som satte sig i arkivet på lunchen för att äta sin lunch som bestod av en burk sardiner, varje dag. Hon tyckte det var pinsamt och orkade inte med frågorna som ofta kommer på lunchen, Vad ska du äta idag? Hon blev mätt på sina sardiner i olja och behövde aldrig fundera på vad hon skulle äta.
Ibland äter jag vid skrivbordet, typ frukt och nötter. Och ibland tänker jag att mina kollegor stör sig på det. Det hörs ju om man äter och vi sitter i kontorslandskap och jag kan inte låta bli att undra om de andra tänker: Äter hon nu igen??? Vad störigt. Alltså nötter hörs ju när man tuggar dem.
För ett tag sedan såg jag en tjej på stan som åt dammsugarkakor direkt ur en kartong när hon stod och väntade på bussen. Ingen liten, spinkig tjej som om det hade spelat roll vilket jag tror att det gör. Utan en ganska stor, kraftig tjej som helt oblygt stod med en stor kak-kartong i näven och smaskade i sig dammsugare. Utan att bry sig om andras blickar och även mina, jag kunde inte låta bli.
Jag tyckte hon var enormt modig de flesta hade smugit undan kartongen i väskan åtminstone.
- Fonda dress
- väst Object
- jeansleggings Lindex
Underbart med dammsugarkakorna (jag älskar dessa...tyvärr!)
SvaraRaderaJag äter också nästan alltid lunch vid skrivbordet. Oftast stänger jag dörren men långt ifrån alltid. Jag äter när de andra gått på sin lunch för att slippa frågor. Det blir nästan alltid en shake, en bar eller så frukt.
Sedan går jag en promenad :0)
~Ingrid
Mycket intressant! Varför ska stora kvinnor skämmas? Jag kan skämmas om jag äter på McDonald's - typ "den tjockisen"... Kan avundas andra rundisar som har ett otvunget förhållande till mat. Det här tycker jag är mycket större än diskussionen om shoppingvanor och vad som anses vara accepterat.
SvaraRaderaKram
Hej!
SvaraRaderaJag håller verkligen med fröken Abbe, det här är en diskussion som går på djupet.
Själv så är jag ju en av de mulliga mollytanterna som det uttrycktes lite lätt nedlåtande i en kommentar som jag nyss läste.
Och det där med ätande är inte enkelt, jag måste flera gånger i veckan äta aldeles för mycket i mitt arbete där det inte accepteras att tacka nej vilket vare sig jag eller vikten mår bra av. Men jag tycker det är underbart med människor som har en avslappnad intällning till mat och ätande vare sig man är smal eller rund.
Kram från Eva
Det måste vara svårt när man förväntas äta på ett visst sätt i sitt arbete. Svårt att gå sin egen väg. De flesta har nog problem med lunchen tror jag, vad man ska äta i alla fall.
SvaraRaderaMin chef, en man, äter vid skrivbordet. Han har alltid en obeskrivlig röra i sin matlåda (som oftast är någon gammal glasslåda). Och som det luktar av maten, urk, det luktar faktiskt lik. Jag kan knappt andas, om jag måste sticka in min näsa för att fråga något. Han äter sin mat när han är hungrig, inte när vi andra har "lunch". Trots det har vi en god stämning i mitt arbetslag och han är en bra chef. Han kunde dock bjuda till ibland och äta med oss andra. Jobbet är inte allt!
SvaraRaderaPS ovan out-fit var fin på dig, den beige och bruna.
Helena